Jarry byggdes av Arvidssons Söners Båtvarv i Pölsebo i Göteborg. Varvet är ju ett viktigt första kapitel i hennes historia och förtjänar ett eget avsnitt och för att få en mer komplett bild bör vi ta det från början.
Historien börjar långt tidigare, redan 1881, med grundandet av bröderna Gottfrid och Svante Arvidssons båtbyggeri vid Kvillebäcken, Bröderna hade i sin tur fått båtbyggartraditionerna från sin far som var skeppare på Vänern. De byggde segelkanoter, kapprodds- och lustroddsbåtar, skeppsbåtar, livbåtar, jollar med mera. En del gick på export till England. De höll även på med diverse reparationer av båtar.
13 år senare, 1894, köper de P. Eliassons båtvarv vid Lindholmen efter dennes bortgång. Verksamheten omfattar nu ca 15 anställda. De har samarbeten med GKSS, Segelsällskapet Aeolus och Segelsällskapet Göterna och bygger båtar till medlemmar i dessa.
1916 överlåts varvet till AB Bröderna Arvidssons Båtvarv och flyttas till ett område väster om Eriksberg. Året därefter, 1917, så lämnar Gottfrids och Svantes söner – Erik, Anders, Axel, Sven och Karl – och etablerar sig under namnet Arvidssons Söners Båtvarv vid Pölsebo en bit längre bort. De utgjorde då eliten bland båtbyggarna och tar traditionen vidare in i sin nya verksamhet. De bygger alltifrån kapproddsbåtar till motorbåtar samt utförde reparationer av båtar. De var kända för hög kvalitet på sina arbeten och höll på ända fram till 1957 då marken där varvet låg såldes till Eriksbergs Mekaniska Verkstad. På platsen planerades en stor byggdocka. Dockan och bockkranen är fortfarande kvar men fungerar idag som småbåtshamn och området är omgivet av bostäder. Allt lösöre från varvet, verktyg, ritningar etc. skänktes till Sjöfartsmuseét.
I artikeln nedan från Göteborgs Dagblad, lördagen den 8 april 1922, går att läsa en hel del om det jubilerande varvets historia. Inskanningen av den gamla tidningen är inte helt lätt att läsa så jag har lagt till en avskrift av den för att förtydliga texten. Artikeln och en del annan information har jag fått av Gert Swenson vars far jobbade på varvet under 20 år från 1937 tills det lades ner. Hans far var således inte involverad i bygget av Jarry, som byggdes året innan, men väl hans fars morbröder. Mycket tacksam för dessa pusselbitar från Gert!
Ur Göteborgs Dagblad Lördagen den 8 april 1922
Ett jubilerande båtvarv
Arvidssons Söners Båtvarv – som har en 40-årig, lika hedrande som framgångsrik verksamhet bakom sig.
Inom såväl redarekretsar och skeppsvarv som segelsällskap och roddklubbar är namnet Arvidssons Söners Båtvarv lika väl känt som aktat och otaliga äro de båtar, som under mer än fyra decennier utgått från varvet, och av vilka de flesta utgjorts av mönsterbåtar. Man får gå rätt så långt tillbaka i tiden för att finna tidpunkten, då det ovannämnda bröderna Gottfrid och Svante Arvidsson tillhöriga båtbyggeriet startades. Detta anlades vid midsommartiden 1881 vid Kvillebäcken eller närmare bestämt intill en plats, där den nuvarande s.k. Klaffbron finnes.
Såväl den tekniska som merkantila delen av arbetet leddes av Svante, medan brodern ombesörjde inköpen och skötte materielen. Hågen och färdigheten att bygga båtar hade bröderna Arvidsson ärvt av sin fader, Anders. Denne, som var skeppare på Vänern, ägnade sig under uppläggningstiden åt båtbyggeriet, och det var under dennes insiktsfulla ledning sönerna utbildade sig till framstående båtbyggare.
Svante Arvidsson föddes 1852 i Tunge socken i Bohuslän, och fyller således i år 70 år. Då han samtidigt i c:a 50 år bedrivit båtbyggeri, kan det ju vara av intresse att om också i sammandrag få till livs en liten historik över hans verksamhet under denna speciellt för ett båtbyggeri ansenliga tidsrymd.
Herr Arvidsson har nu visserligen dragit sig tillbaka från båtbyggerijobbet, emedan han anser sig ha förtjänt att i lugn och ro få tillbringa sin fritid. Då vi uppsökte hr Arvidsson i hans hem ute i Majorna, hade vi svårt att föreställa oss honom vara sjuttio år – så livlig, glad och spänstig vara han.
Och då vi framförde vårt ärende, sken den gamle båtbyggaren riktigt upp. Det var ju hans käraste och mest omhuldade område vi nu beträtt och det ena upplysande meddelandet lades till det andra.
– Jag startade mitt båtbyggeri – så började han – med byggandet av finare båtar, såsom segelkanoter, kapprodds- och lustroddsbåtar; därjämte tillkommo allehanda reparationsarbeten inom båtbranschen. Samtidigt inriktade jag mig mer och mer på byggandet av skeppsbåtar – livbåtar och jollar – avsedda för såväl in- som utlandet. På inrådan och i vissa fall genom förmedling av flera av Thulebolagets befälhavare tillfördes varvet en mängd beställningar från England. Särskilt kapten Wahlström på s/s Bele visade stort intresse för mina tillverkningar. – Varhälst Arvidsson och Wahlström sammanträffade, antingen det var på börsen, rederikontoret, ombord i fartyget eller någon annanstans – hade den i viss mån ej så litet originelle befälhavaren något nytt, luckrativt projekt i kikarn och hans slagord voro alltid: ”Kan Arvidsson göra det?” – något som denne städse besvarade jakande, väl vetande att de i utsökt ställda nybeställningarna alltid stodo på en reell grund. Bland båtar, som nu levererades till England, märkas en serie färjebåtar, avsedda för trafik på Thames.
Tillverkningen av livbåtar fortsattes och tilltog i proportion till beställningarna. Lindholmens varv kontrakterade en mängd sådana båtar avsedda för de tankångare, varvet levererade för naftatransporter på Östersjön och Kaspiska havet.
Då varvet omkring 1892 erhöll i uppdrag att för ryska flottan bygga tvenne minibåtar och kontraktet bestämde, att dessa skulle utrustas med diagonalbyggda båtar, erhöll Arvidsson uppdraget att leverera sådana.
Båtarna i fråga – 4 låringsbåtar och samma antal kolibri-båtar – voro de första som tillverkades i Sverige med diagonalbordläggning.
Som ersättning för den minskade efterfrågan på förutnämnda Thames-båtar inriktade sig varvet på att bygga
de vid denna tid på många håll samtidigt lancerade s.k. moderniserade kostrarna. Då de levererade farkosterna visade sig i allo starka och sjödugliga, blevo de snart nog populära och beställningar ingingo bl.a. från segelsällskapen Aeolus och Göterna.
Då utvecklingsmöjligheterna för varvet syntes begränsade överflyttades verksamheten till ett område vid Lindholmen, beläget mellan Lundby och torrdockan. Här låg P.Eliassons båtvarv och då innehavaren av samma dog 1894, inköptes det av
Arvidsson. Varvet sysselsatte 15 man och här byggdes nu en mängd livbåtar, beställda av olika rederier och skeppsvarv. Bland mera originella nybyggen kunna de s.k. lax-båtarna, avsedda för lax-fiske vid Dundee i Skottland, nämnas. Denna beställning tillfördes varvet genom dåvarande befälhavaren å Broströmsångaren ”Femern”, som i affärssyfte medtagit en av Arvidssons välkända skeppsekor. Överallt där densamma demonstrerades, väckte den genom sina solida egenskaper engelsmännens fulla erkännande. Intresset för varvets verksamhet var emellertid väckt, och en laxbåt översändes till Göteborg som modell för en tilltänkt leverans. Dessa laxbåtar kunde medelst ett slags selar spännas efter häst, för att vid inträdande lågvatten föras in mot stranden. Vackra voro de då icke, men för sitt ändamål praktiska och för varvet inkomstbringande – och sistnämnda var ju huvudsak. Och i jämförelse med de engelska voro de av Arvidsson byggda betydligt starkare – och billigare!
Men även diverse segelyachter stapelsattes för bl.a. G.K.S.S:s räkning, ävensom den första ”6-an”, enligt de internationella reglerna. Båten, som beställdes av konsul Tham i Söderhamn, utföll till allmän belåtenhet och fick genom sina solida egenskaper klassningen i Engelska Lloyd förlängd med ett helt år
1916 överläts varvet till AB Bröderna Arvidssons Båtvarv och flyttades till ett område väster om Eriksberg och utvecklingen gick stadigt framåt under modernaste arbetsmetoder. Härunder tillkom ett betydligt antal livbåtar för svenska rederier, ävensom 40 kvm:s skärgårdskryssare för direktör F. Lindahls räkning.
Året därpå lämnade Arvidssons söner, som utgjort eliten bland båtbyggarna, företaget och etablerade sig längre bort – vid Pölsebo – eget varv under firma Arvidssons Söners Båtvarv. Ett bevis för firmans goda anseende torde bl.a. vara den av Göteborgs Roddförening vid varvet beställda 4-årade kapproddsbåten. Denna som är av Öresundstyp, blir den första i Sverige av denna typ. Hit-tills ha sådana nästan undantagslöst importerats från England och Holland. Den får en längd av 10,5 m, bredd 1,05 m och byggs av cederträ på askspant. I detta sammanhang kan även nämnas, att samma förening äger en ännu i bruk och i fullgott skick varande kapproddsbåt, och som för icke mindre än 40 år sedan byggdes på Arvidssons varv. Slutligen kunna vi nämna, att varvet för närvarande har beställningar inne på diverse livbåtar, ävensom båtar avsedda för motordrift. Även för reparation är det mycket anlitat.
Leo Bonsdorff
